Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 32. Tschang Yao håller dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
— Jag kan inte säga er mera, än att de redan åter rest
härifrån.
— Godt! Om ni fasthåller vid ert nekande, så ska’ vi
öfverbevisa er om lögn, skrek Brummer.
Och vänd till Kramer, fortfor han:
— Låt oss anställa husvisitation, kamrat! Men för att inte
kvinnan skall kunna bakom vår rygg hjälpa’ fruntimren på flykten,
binda vi henne, tills vi genomletat kåken.
I ett nu rusade doktorn och hans medbrottsling på kvinnan
och kastade henne till golfvet.
— Hjälp! ropade den sålunda öfverfallna.
— Vänta bara! Nödropen ska’ du strax hålla inne med,
hånade Brummer. Här är en kafle, som vi komma att pressa in
i munnen på dig; men vill du undvika det, så säg fort, hvar de
båda fruntimren gömt sig!
I det ögonblick, då hustru Mattsson utstötte nödropet,
öppnades helt tyst dörren på klockfodralet, och Tschang Yao tittade
ut i rummet.
Han tog en öfverblick af situationen.
I nästa ögonblick kastade han en snara, som han hållit i
beredskap öfver Kramers hufvud och drog genast till. Med en
spark kastade han sedan Kramer åt sidan och röt med
tordöns-stämma:
— Hvad innerst in i . . . försiggår här? Rör er inte ur
fläcken, för då skjuter jag er en kula genom hufvudet.
Med dessa ord riktade han revolvermynningen mot doktorns
bröst och lät hanen knäppa på ett sätt, som icke kunde
missförstås. Med en rent af fabela"ktig behändighet band han sedan
ihop doktorns ben.
Därpå skyndade han till Kramer, som af idel skräck ännu
knappast visste, hvad som händt honom, och band med snaran,
som han förut kastat öfver hans hufvud, ihop hans händer och ben.
När det var gjordt, grep han doktorn, reste upp honom och
satte honom pä en stol vid bordet.
— Ni tillåter väl, min bäste herr doktor, att jag först af allt
betraktar ert rätta ansikte något närmare? sade han hånande.
Med dessa ord slog han den stora hatten af Brummers hufvud
och ryckte sedan äfven af honom peruken och lösskägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
