Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
— Ja visst.
— Nå, men hvarför sa’ han inte det med det samma?
— Jo, helt enkelt, emedan du inte gaf mig tid till att svara.
— Se här, tag dstta för sveda och värk! sade grefven och
lämnade Kramer en sedel. För öfrigt berodde ju saken endast på
ett missförstånd; vi trodde, att ni var den där andre, efter hvilken
vi också spanat.
— Nå, det kan man då åtminstone kalla anständigt och
rä-sonligt,; utlät sig Kramer skrattande, i det han stoppade sedeln i
fickan.
Han ansåg nu rätta ögonblicket vara inne att utföra sin
sluga plan.
— Min vän, förekom honom herr Adlerström, har ni möjligen
under tiden hört af eller sett till de vilsegångna?
— Ja visst, svarade Kramer. Men eftersom er vän tilltygat
mig så erbarmligt, skall han till straff inte få veta någonting alls.
— Ä’ kvinnorna händelsevis här i byn? Där borta ligger ett
hus; ä’ de kanske där?
Grefven pekade på Mattssons stuga, hvars hvita gafvel
skymtade fram mellan träden.
— I byn? — Den kan ni ju roa er med att genomsöka, ljöd
Kramers svar. Finner ni de båda fruntimren här i byn, så lämnar
jag tvärt igen den 2-krona, som ni för en timme sedan skänkte mig.
Grefven trodde sig ha varit diplomatiskt slug, men Kramer var
det i icke mindre grad.
Eftersom den senare calade så säkert och bestämdt och tillika
slog an en något impertinent och hånfull ton, var grefven
öfvertygad om, att fruntimren ej funnos i byn.
Kramer skrattade i mjugg, när han märkte, att grefven så lätt
låtit lura sig.
— Här har jag en tia i min hand, fortfor herr Adlerström.
Ni kan lätt förtjäna den genom att säga mig, hvar ni sett fruntimren.
— Jag är ingen förrädare, svarade Kramer stolt.
— Dumheter! Hvad finnes väl här att förråda? Passa ni på
att förtjäna en hacka!
— Ja visst, jag vet nog, hvarför ni är så frikostig.
— Hvarför skulle jag då vara frikostig?
— Åh, de båda fruntimren tilltalade mig ju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
