Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 28. Rymningsförsöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
bamet lycklig och välbehållen kommit ned på fast mark. Vi äro
räddade; men nu fort bort härifrån! Bort från detta rysliga ställe!
Jag är rädd för, att vår flykt icke länge skall förblifva oupptäckt.
Lilly tog barnet till sig, liksom ville hon först öfvertyga sig
om, att det ej tagit någon skada.
Därvid bad hon:
— Käre Gud i himmelen, för detta lilla oskyldiga barns skull,
som du i din nåd å nyo skänkt mig, låt det steg, som vi vågat,
vara etc välsignadt sådant. Bevara mig och barnet för faror och
kom våra fienders ondska på skam! Visa oss den väg, som vi
böra gå, och för oss in i en fridens och lugnets hamn. Bara inte
tillbaka — inte tillbaka till den gräslige man, som icke ens fruktade
för den synden att rycka mitt älskade barn, min sista tröst från
mitt hjärta.
Under det grefvinnan Lilly yttrade dessa ord, hade Greta
stigit en smula åt sidan och hade med andlös spänning lyssnat upp
mot det lilla fängelserummet.
Åter igen hörde hon uppifrån rop af vrede, ja, till och med
eder och förbannelser.
Hur skulle hon efter detta kunnat vara i tvifvel om, att den
på ett så vågadt och förtvifladt sätt utförda rymningen redan
blifvit upptäckt? Hon var nära att skrika högt af skräck och ångest;
men med uppbjudande af all sin viljekraft sökte hon behärska sig
för att icke oförsiktigtvis för grefvinnan förråda den rysliga
upptäckten.
För LiUy kunde ju förskräckelsen ha haft de menligaste följder,
i all synnerhet som hon ännu icke på långt när öfvervunnit sitt
svaghetstillstånd.
Greta slog sin arm kring grefvinnans lif och drog henne med
mildt våld med sig bort.
— Kom, kom, snälla fru grefvinna! bad hon. Vi måste skynda
oss. Ha vi bara väl kommit ut ur detta hus, ut i det fria, så kunna
vi nog unna oss någon rast och vederkvickelse efter dessa
ansträngningar.
Hvilken lycka, att grefvinnan Lilly ej gissade Gretas förfärliga
misstankar, och att hon ännu ej ägde någon kännedom om den
trogna tjänarinnans rysliga, olycksbådande upptäckt!
Varmt och innerligt bad Greta i tysthet till den käre Guden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
