Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 21. Skogsviolen i sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
tillåtelse tala med dig mellan fyra ögon och för öfrigt att så länge
undvika allt umgänge med dig, tills han gjort sig noga
underrättad om dig. Vill du4 inte vänta, tills far tillåter, att vi åter
träffas, eller är du rädd, att han kan få veta något ofördelaktigt om
dig, nåväl, så betrakta då vårt förhållande som från och med denna
stund upplöst. Jag ger dig härmed igen ditt ord, ty du kan då
sannerligen inte förtänka mig det, om jag misstror dig en smula,
eftersom till och med den kvinna, hvars barn du fört till oss, i sitt
bref kallar dig den skurkaktige John.
Betjänten stod där som träffad af blixten.
Hvarken han eller Thora hade en aning om, att en person
gifvit akt på dem och lyssnat till deras samtal, och att denne
lyssnare fortfarande befann sig i deras omedelbara närhet.
— Thora, hvad säger du? utbrast John. Den döda kvinnan,
själfmörderskan, har väl inte varit i stånd att skrifva något bref till
dig? Kanske har min rival begått ett skurkstreck och förtalat mig
hos dig? Hämta brefvet; men säg mig först, hur är det med din
far? Hvad fattas honom? Jag skulle vilja, att vårt bröllop firades
så snart som möjligt.
— Far blef i natt öfverfallen och svårt sårad af tjufskyttar.
— Hvad du säger? Af tjufskyttar? Nå ja, det håller jag
verkligen inte för otroligt, eftersom ju din far åtagit sig att vakta
skogen. Han är naturligtvis i vägen. Men tror du, att han slipper
undan med lifvet?
— John, hvad det låter kärlekslöst! Är det den enda tröst
du har för mig? utbrast flickan och fick å nyo tårar i ögonen.
— Men, Thora, jag . . . jag är ju så gränslöst öfverraskad
af detta olycksbudskap. Och du säger ju själf, att din far är
mycket svårt sårad. Jag beklagar honom verkligen mycket, och gärna
gåfve jag några år af mitt lif, om jag därmed kunde hjälpa honom.
Men hvilka äro då de nedriga skurkar, som traktat efter din gode
fars lif?
— Jag vet det inte och vill icke ens uttala den misstanke»
som blifvit framkastad.
— Så, så. Men det är väl någon illa känd krypskytt, mot
hvilken man fattat misstankar?
— Ja visst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
