Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
rättänkande man, så skulle han för länge sedan ha sagt upp sin
tjänst hos grefven. Ty hvad man berättar om herr Adlerströms
görande och låtande, det är ju rent af hårresande.
— Ser du det, far, att du ändå gör John orätt? iöll Thora
honom i talet. Han har sagt både mig och mor, att han inte kan
vara kvar i grefvens tjänst länge till. Han sade helt öppet, att
hans herres vandel icke alls tilltalade honom, och han ville hellre
arbeta tungt än få det ryktet om sig, att han inte vore stort bättre
än sin herre.
— Jaså, har John sagt er det? Nå-å, hvad tänker den karlen
ta sig till sedan då? Hvad har han lärt för något? Hvad ska’han
försörja en hustru på, om han lämnar sin plats och icke längre har
någon inkomst?
— Far, du glömmer, att John genom det arf, som han fått,
blifvit iståndsatt att bli sin egen. Han är ej längre hänvisad till sin
lön. Han köper sig en liten gård, som föder en familj. Och jag,
far, det vet du ju, kan också arbeta. Ack, hur skönt vore det inte,
om vi kunde säga: detta hus och dessa åkrar äro vår oomtvistade
egendom! Då kunde vi köpa oss en häst, en ko, ett par får och
några höns, korteligen, vi kunde ha allt, som hör till ett litet
landtbruk. Och du, far, kunde sedan med mor ho hos oss. Du behöfde
då inte längre släpa och slita så tungt.
— John har väl målat ut alltsammans så vackert för dig?
frågade torparen.
— Ack nej! John har visserligen också talat därom, men
mor och jag ha tänkt vidare. Du kan vara säker på, att John är
en så snäll karl, att han genast själf skulle erbjuda dig att i lugn
och frid tillbringa dina återstående dagar i hans hem och i min
närhet. Tro mig, far, jag skulle icke ännu på länge ha tänkt på
giftas, om jag icke visste, att jag äfven sedan städse kunde ha er
i min närmaste närhet. Visserligen tycker jag mycket om John,
men att för hans skull helt och hållet lämna er, nej, det skulle jag
aldrig kunna göra; ty hvem skulle väl sedan vårda min sjuka mor,
om inte jag längre kunde göra det?
Torparen nickade liksom instämmande.
— Det är snällt af dig, Thora, sade han, och af dina ord
hämtar jag åtminstone den trösten, att du ännu icke helt och hållet
glömt dina föräldrar för den där karlen. Men jag vill nu icke vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
