Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
— Gudlöse helgerånare! De hädangångnes andar fordra
räkenskap. Ve! Ve! Ingen stör ostraffadt de dödas ro i grafven.
Dessa i hes, låg ton uttalade ord hviskade någon i hans öra.
Han kände bara ytterligare, att några droppar, om hvilka han
ej visste, huruvida de voro varma eller kalla, föllo ned på hans
ansikte.
Han förlorade medvetandet.
Natt var det rundt omkring honom, natt, mörk natt var det
äfven i hans själf.
Hade döden här plötsligt öfverraskat honom?
Var allt detta endast en följd af den föregångna sinnesrörelsen?
Var allt det, som han här trodde sig ha sett, hört och känt,
endast en bedräglig förespegling af hans uppjagade fantasi?
Hvem skulle väl ha förmått besvara den frågan?
; ’.jfj Orörlig, utan att ens gifva minsta ljud ifrån sig, låg Folke där
på golfvet.
Lifvet tycktes verkligen ha flytt.
— Men hvart tar ni då vägen med ljuset? Hvarför kommer
ni inte ned? ljöd Tschang Yaos röst nedifrån gratkammaren.
Folke var, såsom vi redan sett, urståndsatt att svara
honom.
När Tschang Yao ej erhöll något svar, mumlade han förtretad:
— Han är rädd för att komma hit ned, men antagligen är
det mera den mycket naturliga motviljan att bevittna en
uppskakande scen på detta ställe än fruktan tör grefven.
Tschang Yao hörde ej ett ljud vidare.
Han trodde, att fångarna nu afsiktligt förhöllo sig så tysta,
för att han icke strax skulle kunna upptäcka dem, och för att de
skulle komma i tillfälle att gripa till flykten.
Fort tände han ljuset i en liten ficklykta.
Med ljuset i den ena handen och en kort värja i den andra,
hvarje ögonblick beredd att afvärja ett mordiskt angrepp, stod han
där stilla och lyssnade.
Hans ögon måste först vänja sig vid det dämpade
half-mörkret
Men hur mycket han än bemödade sig om att med sin skarpa
örnblick genomtränga det dystra rummet, förmådde han dock ej
upptäcka aet ringaste spår af de tre personer, som han sökte, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
