Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
— Hvar är grefven? sporde rösten där ute,
— Här är jag; jag är ju också här, svarade Adferström.
— Säg, hvad har ni vid denna tid på dygnet i grafkapeilet
att göra?
— Jag ville bara bedja en bön vid min aflidna makas kista,
svarade den förhärdade hycklaren.
— Jaså, kunde ni inte få tid till det på dagen, herr grefve? Säg
sanningen; jag befaller er det, ropade den obekante, hvilken att
döma af rösten var en man.
— Jag kom inte till Stensnäs förrän på kvällen, svarade
grefven, och min Anna kände trängande behof af att hos den döda göra
afbön för hvad hon, kanske mot sin vilja, tillfogat den goda Lilly
i lifstiden.
— Inga undanflykter, ty ni är genomskådad, herr grefve!
ropade den obekante. Vill ni icke säga sanningen, så vet, att ni aldrig
mer kommer att lämna detta ställe! Eller tror ni, att jag inte vet,
hvarför ni midt i natten likt en tjuf smugit er hit till detta heliga
ställe, hvilket ni genom edra ljusskygga experiment på ett gudlöst
sätt ohelgat. Er fru befinner sig icke längre nere i grafkammaren.
Därför frågar jag er nu, hvart har ni fört henne?
— Herre, hvem ni än må vara, så besvär jag er i alla fall
att öppna dörren och släppa ut oss! svarade grefven. Jag bedyrar,
det jag ända till denna stund ej haft någon vetskap om min hustrus
liks försvinnande härifrån. Är det er bekant, hvart Lilly tagit
vägen, så upplys mig därom, och jag vill furstligt belöna er för denna
upplysning.
— Försök inte, herr grefve! ljöd den obekantes röst tillbaka.
Edra pängar fresta mig ej. Jag fordrar af er en öppen och ärlig
redogörelse för den stackars fru grefvinnans öde. Jag vet, hvar hon
befinner sig. Ni är anstiftaren af alla de skändligheter, som förröfvats
mot Lilly, och ni ljuger, om ni påstår, att ni icke vet, hvart hon
blifvit förd.
Då skrek grefven i verklig förtviflan:
— Men jag kan väl i Guds namn inte göra mer än med en
helig ed bekräfta, att jag ej har någon aning, ännu mindre
kännedom om, hvart min Lillys lik tagit vägen.
— Är det ert sista ord, herr grefve?
Lilly I. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
