Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 13. Maskopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 . 157
Jag vet om ingenting. Ni förstår mig ju? Jag vill heller ingenting
se och höra.
Gästgifvaren Jaade icke öfverdrifvit.
Som ett såradt vilddjur rusade gubben Karlstedt emot den
intet ondt anande doktor Brummer.
Fru Wicke sprang genast åt sidan, när hon såg parkvaktaren
komma sättande ut från gästgifvargården.
— Ohängde skurk! skrek Karlstedt. Nu ska’ jag ta mått på
dig till en ny, randig kostym.
Han var försedd med en försvarligt grof käpp, och med den
fick nu den lärde herrn göra en svidande intim bekantskap.
När käppen började dansa på doktorns rygg, satte fru Wicke
händerna i sidorna och såg med ett skadegladt leende på.
— Hjälp! För Guds skull hjälp mig! Aj, aj, aj! Han slår
ihjäl mig, skrek och jämrade sig doktorn.
Då uppträdde spionen Kramer på skådeplatsen.
Men gästgifvaren tittade ut genom fönstret och ropade:
— O ve, o ve, herr doktor! Dagen börjar bra. Men det
kommer sig af dropparna — giftet. Han har blifvit vansinnig af
dem. Skydda mig för den vansinnige, för annars är det slut med
vänskapen oss emellan.
Då kom Kramer och grep gubben bakifrån för att rycka
honom bort från den i. sådant trångmål stadde doktorn. Men
Karlstedt gaf inte tappt för det; han vände sig blixtsnabbt om och
tilldelade med sin käpp spionen ett så våldsamt slag i hufvudet,
att denne ljudlöst signade till marken.
När fru Wicke såg det, utstötte hon ovilkorligen ett högt
ångestskri och skyndade .ram till boningshuset för att där söka en
skyddande tillflyktsort,
Men Karlstedt satte efter och upphann henne samt tryckte
henne så stadigt mot väggen, att hon ej kunde göra bruk af sina
händer.
— Erkänn, kvinna, hvar fru grefvinnan och hennes
kammarjungfru finnas! Hvart ha ni fört de båda fruntimren? Tillstå det,
annars stryper jag dig.
— Fruntimren ä’ här inne, skrek hon nu. Gästgifvaren håller
dem fångna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
