Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å, aldrig så litet — att hålla mig kvar», envisades
hon.
»Men jag är hjälplös. Mina händer äro bundna.
Jag kan inte räcka ut en arm för att hålla dig fast.
Du kan inte dela dig mellan två. Du har legat i hans
armar —» han hejdade hennes protest med en
åtbörd — »nej, jag ber dig, säg ingenting. Du har
legat i hans armar. Du skälver som en rädd fågel
vid tanken på att jag skulle smeka dig. Förstår du
inte? Dina handlingar fälla utslaget mot mig. Du
har beslutat dig, fastän du kanske inte vet det. Själva
din kropp har beslutat: Du kan fördra hans armar.
Men blotta tanken på mina kan du inte fördra.»
Hon skakade på huvudet med seg bestämdhet.
»Och ändå kan jag inte komma till klarhet», envisades
hon.
»Men du måste. Den nuvarande situationen är
outhärdlig. Du måste besluta dig fort, ty Evan måste
resa. Det förstår du. Eller också måste du resa.
Ni båda kunna inte fortfara att vara här. Tag för
dig så mycket tid du vill. Skicka bort Evan. Eller
tänk om du skulle fara och hälsa på tant Martha
en tid. Om du är skild från oss båda kanske det
blir en hjälp för dig. Det är kanske bäst att inställa
jakten. Jag far ensam, och du stannar hemma och talar
med Evan. Eller kom med och tala med honom under
ridten. I alla händelser kommer jag inte hem förr
än sent. Jag sover kanske i någon av herdarnas kojor
i natt. Då jag kommer tillbaka måste Evan ha rest. Då
är det också bestämt om du reser med honom eller
inte.»
»Och om jag reser?» frågade hon.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
