Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En präktig och tilltagsen man», kommenterade
Terrence, då Graham hade lämnat rummet.
»En av de få män jag skulle vilja ha med mig i
ett riktigt vågsamt äventyr», sade Dick. »Han var
med på Nethermere då hon strandade vid Pango
under orkanen 99. Pango är bara en sandrevel tolv
fot över högvattenstrecket, en klunga kokospalmer
och obebodd. Fyrtio kvinnor bland passagerarna,
engelska officersfruar o. s. v. Graham hade en sjuk
arm, tjock som ett lår — ormbett.
»Det var en förfärlig sjö. Båtar kunde inte reda
sig. Två slogos sönder och bägges besättning
drunknade. Fyra matroser erbjödo sig, efter varandra, att
simma i land med en tross. Alla fyra halades, i tur
och ordning, döda ombord. Medan de lösgjorde
trossen från den sista, erbjöd Graham sig med sin sjuka
arm. Och han gjorde det, fastän bränningarna bröto
av hans svullna arm och slogo in tre revben. Men
han gjorde fast trossen innan han svimmade. För att
hala skutan i land erbjödo sex karlar sig att förpassa
sig till stranden på Evans tross. Fyra av dem kommo
fram. Och endast en kvinna av de fyrtio gick
förlorad — hon dog av hjärtslag och skrämsel.
»Jag frågade honom en gång om det. Han var lika
tystlåten som en engelsman. Allt vad jag kunde få ur
honom var att tillfrisknandet gick ledigt. Han trodde
att saltvattnet, motionen och benbrottet hade verkat
som mot-retmedel och gjort armen godt.»
Oh Joy och Graham kommo in från motsatt håll.
Dick såg att Grahams första frågande blick gällde
Paula. !
»Allt färdigt, sir», tillkännagav Oh Joy.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
