Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tio och elva, då han konfererade med förvaltare och
förmän, medan andre sekreteraren Bonbright som en
domstolsreferent skrev ned varje ord som uttalades av
alla parterna i de korta och hastiga samtalen.
Klockan elva, så vida det ej var oväntade
telegram eller affärer, kunde hon vanligen räkna på att
träffa Dick ensam en stund, fastän alltid sysselsatt.
Då hon gick genom sekreterarnes rum upplyste en
pickande skrivmaskin henne att ett hinder var
avlägsnat. I biblioteket, där mr Bonbright höll på att söka
efter en bok åt mr Manson, förvaltaren på
boskapsavdelningen, förstod hon att Dicks timme tillsammans
med förmännen var över.
Då hon kom in i Dicks arbetsrum flög en skugga
av missnöje över hennes ansikte, ty hon kände igen
Jeremy Braxtons röst. Hon stannade obeslutsam och
utan att någon sett henne.
»Om vi fylla gruvan med vatten», sade
gruvdirektören, »kommer det att kosta oerhörda summor att
pumpa ur den igen. Och det är stor skam att
behandla Harvest på det sättet.»
»Utom det sista året visa böckerna att vi ha arbetat
med förlust», hörde Paula Dick säga. »Varenda
Huertabandit ända ner till den uslaste daglönare som har
stulit en häst, alla ha de hjälpt till att pungslå oss.
Det går för långt — oerhörda skatter, banditer och
revolutionärer ... vi kunde nog överleva det, om bara
slutet vore i sikte, men vi ha ingen garanti för att
inte den här villervallan ännu räcker i femton tjugu
år.»
»Ja, men gamla Harvest — tänk, att sätta henne
under vatten!» protesterade överdirektören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
