- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
83

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och kärlek!»

»Och att bygga bo och lägga ägg», skrattade han.
»Aldrig har världen förefallit så fruktsam som i dag.
Lady Isleton har fått elva smågrisar.
Angoragetterna kommo marscherande ner i morse för att föda
sina killingar. Du skulle ha sett dem. Och de vilda
kanariefåglarna ha i timtal diskuterat giftasfrågan i
pation. Någon anhängare av den fria kärleken
försöker visst spränga deras monogamiska himmel i
luften med moderna kärlekshistorier. Det är ett
underverk att du kunde sova under den diskussionen. Hör!
Nu börja de igen. Är det applåder? Eller är det
slagsmål?»

Det blev ett mångstämmigt kvitter med enstaka
gällare pip och skrik, och Dick och Paula lyssnade
förtjusta, tills de små gyllengröna älskande parens
mikrofoniska kör plötsligt överröstades som av en
domsbasun av’ en dånande jätteröst, ej mindre vild
eller musikalisk eller passionerat älskogsfull, men
dominerande, betvingande genom sin voluminösa styrka.

Makarnas ivriga ögon sökte sig genast ut genom
den öppna glasdörren och sovloggians nätvägg till
vägen mellan syrenerna, och de väntade andlöst på
att den stora hingsten skulle visa sig, han som
trumpetade ut sin kärlekskallelse. Nu gnäggade han igen,
och Dick sade:

»Jag vill sjunga en sång för dig, min klara måne.
Det är inte min sång. Det är Mountain Lad’s. Det
är vad han gnäggar. Hör! Nu sjunger han den igen.
Så här säger han: ’Hör mig.’ Jag är Eros. Mina
fötter dåna i bergen. Jag fyller de vida dalarna. Stona
höra mig och spritta till i de fridfulla hagarna, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free