Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilarstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månader sedan ett stackars barn, som satt ensamt och
övergivet. Han läste i dess ögon den ljuvaste blandning av
mildhet och ödmjukhet, och, än mer, han överraskades av en
sällsam likhet med den älskade. Han erfor genast den största
sympati. Han tyckte sig höra, att den döda viskade till
honom, att han måste söka hjälpa den unga ensamma, som
var hennes avbild. Den unga mannen gjorde ett försök att
sammanföra henne med den ädlaste man han kände, hans
egen bror. Han såg dem mötas, han såg dem sitta sida vid
sida framför härden, han drömde redan om den största
lycka för deras del, men de vidrigaste omständigheter
mellankommo. Den unga mannens handling förde olycka över de
båda, vilkas sällhet han ville skapa. Den älskade brodern
kastades först i det grymmaste elände, och vid det försök,
som gjordes att rädda honom, bringades också den unga
flickan alldeles oförskyllt i den svåraste ställning. Den unga
mannen tyckte sig nu varje dag höra sin trolovades röst,
som ur graven tillropade honom att åtminstone göra den
unga flickan ett erbjudande att dela hans hem, där han med
de ömmaste omsorger skulle söka att bereda hennes lycka,
och där hon skulle vara i säkert skydd för den hårda hand,
som nu regerar över henne. Det är under dessa
omständigheter, dyraste mamsell Maja Lisa, som den unga mannen
har skrivit detta brev. Han ämnade avsända det denna
morron, men han blev tvehågsen. Det föreföll honom
nödvändigt att först fråga er, mamsell Maja Lisa, till råds.
Han tystnade, men la med detsamma ner brevet i hennes
knä. Hon läste utanskriften. Det var ställt till Vällärde och
Vördige Herr Komministern Erik Lyselius.
Aldrig, aldrig i hela sitt liv hade Maja Lisa känt sig så
förolämpad. När han nu gjorde detta, som hon aldrig hade
väntat, när han nu friade till henne, att han då skulle göra
det på detta sättet! Bara därför att det var synd om henne!
Hon ville springa upp, riva sönder brevet i små bitar och
kasta styckena i hans ansikte. Hon var mer ond på honom
än på söta far, då han gifte sig med Raklitz. Hon tänkte:
”Det är visst så med mig, att jag inte kan bli riktigt ond
på andra än dem, som jag håller av.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
