Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre folk. Hon var ung och skulle ha sett bra ut, om hon
inte hade varit så förgråten, att hon var rödstrimmig i
ansiktet.
För var och en, som kom in, steg prästen upp och
föreställde de främmande. Detta, sa han, var pastorskan
Liljecrona, som var gift med pastorn i Finnerud. Och detta var
hennes svåger, bruksförvaltar Liljecrona på Henriksberg.
Något mer blev inte sagt, förrän prästfrun och fru Beata
hade tagit plats i var sin av prästens två stora karmstolar
och prästdottern hade slagit sig ner tätt bredvid skrivbordet
på en pall, där hon alltid hade brukat sitta förr i världen,
då hon jämt och samt var inne hos söta far.
Alla kände på sig, att det var oväder att vänta, men ingen
visste vem det skulle gå ut över, förrän prästen nu vände
sig direkt till Maja Lisa.
— Du vet väl redan alltsammans om pastorskan
Liljecrona, som sitter här? sa han.
Maja Lisa höll ögona nedslagna. Hon vågade inte se på
söta far. Så snart som hon hade kommit in i rummet, hade
hon märkt, att det hade hänt honom något förskräckligt.
”Nu har det kommit, som ska göra slut på söta far”, tänkte
hon. Han var grå i ansiktet, och han pustade tungt mellan
vart ord han sa. Hon hade blivit så ängslig, att förlamning
och likgiltighet med ens hade flugit sin kos. Hennes händer
hade börjat skälva, och hon fick bita hårt ihop tänderna,
för att de inte skulle skallra. Hon väntade intet annat, än
att han skulle få slag och falla ner död inför hennes ögon.
Men söta far satt och väntade hennes svar, och äntligen
blev hon så pass herre över sin skräck, att hon kunde säga
med tämligen lugn röst:
— Söta far, jag har aldrig förr sett pastorskan. Jag
förstår inte vad söta far menar.
Söta far ryckte på axlarna. Hon förstod honom kanske
bättre, om han sa henne, att det var denna pastorskan, som
i flera år hade varit hushållerska hos pastor Liljecrona?
Det var något besynnerligt i söta fars ton, något
föraktfullt och vredgat. Maja Lisa tvang sig att se upp till honom.
Söta fars ögonbryn var sammandragna, och den ena röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
