Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndena och köpte gåvor till alla där hemma, som inte
hade fått vara med på marknan.
När fröken Snövit kom fram till söta mor, befallde hon
henne, att hon för en liten stund skulle ställa sig på hennes
plats och sälja äpplen. Söta mor hade nu stått på samma
fläck hela dan, och hon frös om fötterna. Hon var tvungen
att röra sig litet.
Inte var det med någon god vilja, som fröken Snövit
ställde sig att sälja på Broby marknad, men inte heller
vågade hon säga nej till söta mor, utan hon knöt om sig
söta mors schal, drog på sig söta mors vantar och tog hennes
plats innanför disken. Och efter många förmaningar, att hon
skulle hålla strängt på det priset, som var bestämt, och alls
inte låta pruta med sig och inte äta opp äpplena själv, gick
söta mor sin väg.
Men om det var söta mors uträkning, att folk hellre skulle
köpa av styvdottern än av henne, så slog det fel.
Fröken Snövit fick stå där och vakta sina äpplen utan
att få sälja ett enda, alldeles på samma sätt som söta mor.
Den täta ringen av stora och små stod kvar omkring henne,
men ingen enda köpte något.
Då kom ett par halvfulla unga bonddrängar med jäntor
under armen och bröt sig fram genom hopen.
De var högröstade, och de var uppspelta, och de hade
pengar i fickan, som skramlade, och de var i det rätta lynnet
för att spendera. Fröken Snövit blev så rädd för dem, att
hon hade velat springa sin väg, men hon stod ju kvar, i hopp
att hon nu äntligen skulle få sälja något.
De kom ända fram till henne, och den, som gick först,
frågade inte efter pris, utan la genast sin stora näve över
en hög av de bästa äpplena. På samma gång såg han på
fröken Snövit och försökte att se så nykter och redig ut
som möjligt. ”Var är de här äpplena komna ifrån?” sa han.
Fröken Snövit svarade, att de var från hennes hem.
”Ja, där har jag varit många gånger”, sa karlen, ”och jag
känner både er och far eran. Det är en snäll karl, den
prästen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
