Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utefter broräcket. Här låg vinden på så förskräckligt, att
de skulle ha blåst ner i det öppna sundet, om de hade
försökt att gå upprätt.
De var halvvägs, när de hade gått över bron. Lilljänta
började rentav att tro, att de skulle komma till julkalaset.
Men knappt hade hon tänkt detta, förrän det blev motigt
på nytt. Det var väl den starka kölden på bron, som hade
gjort slut på lillgossen. Han var som en isklump. Han bara
kastade sig ner på vägen och ville inte gå ett steg till. Mor
tog och ryckte upp honom och sprang in i närmaste stuga
med honom.
Lilljänta var så förskräckt, när hon följde efter mor in
i stugan, så att hon inte visste till sig. För om lillgossen
nu var förfrusen, så var det hennes fel. Mor och han hade
nog vänt om och gått hem, om inte hon hade varit.
De hade kommit in i en stuga, där det bodde ett folk,
som var så snällt, att det var rent otroligt. De sa strax, att
det rakt inte gick an, att de främmande gav sig av ut igen,
förrän blåsvädret hade saktat sig litet. Och de sa, att det
var en Guds lycka, att de hade tagit in hos dem. Om de
hade fortsatt framåt prostgårdsgärdena, så hade det inte
slagit fel, att de hade frusit ihjäl alla tre.
Det såg ut, som om mor också skulle vara glad över detta,
att de var inne under tak. Hon satt där så nöjd och såg ut,
som om hon inte alls visste, att de nu höll på att vända
stekspetten och skumma flottet av de stora köttgrytorna
nere i Nygård.
När värdfolket riktigt hade fått tala sig mätta om hur väl
det var, att de hade stannat hos dem, så föll det dem in
att fråga varför de hade gett sig ut i blåsvädret. Kanske det
hade varit deras mening att gå till kyrkan?
Då talade mor om för dem, att de skulle ha gått till Per
Jansas i Nygård. Han var svåger till henne, fast han var
likaså rik, som hennes man hade varit fattig. Han brukade
hålla kalas varje annandag jul, och hon, som var svägerska,
var självskriven gäst. Och visst hade hon tyckt, att det var
ett svårt väder att ge sig ut i, men detta var ju det enda
kalaset, som de fick vara med om på hela året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
