Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grafskick, hade inga eller, såsom judarna, mycket svagt
utvecklade föreställningar om en tillvaro efter döden, under
det att de balsamerande egypterna och de likbrännande
ariska folken hade mycket bestämda åsikter om nya
tillvarelseformer. Ja, hos germanerna var tron på ett
kommande lif så rotfast, att man skref bref till sina aflidna
vänner och passade på att få dem befordrade, då ett
likbål brann. Vid affärsuppgörelser gjorde man till och
med öfverenskommelser om likvider, som skulle ske, då
man träffades efter döden.
Påståendet att likbränningen skulle vara oförenlig
med en varmare religiositet vederlägges af bl. a. den
omständigheten, att de djupt religiösa buddhaisterna efter
sin religionstiftares föredöme under årtusenden användt
just detta begängelsesätt.
"Ammoniakargumentet" mot likbränningen grundar sig
på att de för djur- och växtvärlden oumbärliga
kväveföreningarna uti sitt stora kretslopp genom naturen
oupphörligt äro utsatta för att sönderdelas, så att fritt kväfve
bildas, hvilket ej af de organiska varelserna kan
upptagas. Man antog att naturen hade svårt att ersätta
denna förlust och att därföre människan borde undvika
att genom sina åtgöranden ännu mera öka förlusten.
Genom införande af likbränning, hvarigenom alla
kväfvehaltiga beståndsdelar af människokroppen sönderdelades i
fri kväfgas, skulle man därföre på ett betänkligt vis
ingripa i naturens hushållsplan och genom ett oupphörligt
förstörande af de värdefullaste bland näringsämnena
nedsätta jordens bördighet och alstringskraft.
Denna anmärkning mot den just vid den tiden
särdeles lifliga reformrörelsen främstäldes första gången år
1874 af d:r Friedr. Mohr i Bonn. Den återupprepades i
Holland och på andra ställen och har i afsevärd grad
hindrat likbränningens framgång, emedan mängden ej
kunde förstå den vetenskapliga form, i hvilken skäl och
motskäl naturligtvis voro framstälda, och mången däraf
tog sig förevändning att motsätta sig reformrörelsen, då
ju frågan vore "tvistig" bland vetenskapsmännen och
"auktoritet stod mot auktoritet".
Inkastet anses emellertid nu fullständigt vederlagt,
sedan det påvisats, att icke blott de kväfveföreningar,
som kunna gå förlorade genom likbränning, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
