Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Elin. Wägner
Göran iakttog med beundran hur lätt allt gick, som
Mirjam lade hand vid. Hon förstod att planlägga ett
fälttåg och göra tjugo saker på en gång, utan att
förlora sitt lugn. När det brann i spiseln och kaffekitteln
stod på, tog hon ett par små korgar, knöt en schalett
om huvudet och sade: »nu går vi efter ägg och rädisor.»
Hönshuset var tomt så när som på en och annan
höna, som låg betänksamt orörlig i sin värplåda, men
i flera tomma balar funnos ägg. Mirjam plockade
försiktigt upp dem, och visade Göran att de liknade
solbrända kinder, där blodet skimrar igenom.
»De man köper på torget är oftast färgade i kaffe,
för de bruna har namn om sig att ha kraftigare gulor,
men det ser man genast», förklarade hon.
»Är det möjligt», sade Göran tankspritt. Mirjam
var så förtjusande i sin lilla huslighet.
»Jaså det visste du inte? Du har kanske inte ens
reda på att man färgar kött också? Tag nu korgen är
du snäll, tänk tre tjog.»
»Jag har aldrig sett annat än rött kött», försvarade
sig Göran späkt.
»Rött kött, o Herre Je, det är just det som är
färgat, vet ja. För det skall se nyslaktat ut, begriper du.
I sig själv är köttet brunt och grått, när det legat.»
Göran teg, slagen.
»Och för att den dumma mänskligheten vägrar att
lära sig köttets rätta färg», sade han slutligen, »måste
således slaktaren i alla tider hålla på och färga kött
som en eftergift, förlåt mig, kvinnornas dumhet. Hur
fruktansvärt irrationellt.»
»Äsch nej, det vet man», sade Mirjam. »Och för
resten är det förbjudet, och blir det upptäckt får de
böter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
