Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII
19 mars.
Sist jag hälsade på Emmy, bad hon mig ta Putte
med mig, nästa gång jag kom. Han var naturligtvis
inte alltför hågad i början, men jag talade vackert med
honom och vädjade till hans känslor såsom gentleman.
Jag kan se honom stå där framför mig och bita i
mösskanten och försöka se morsk ut, medan ögonen
bli stora och immiga, när jag talar om tant Emmy, som
är mycket sjuk och har så ont och kanske icke skall
leva. Så säger han: »Kör till då, Pegg», och lägger
sin lilla magra, bruna, starka hand i min, och när jag
icke kysser den, är det för pappa sade på sitt yttersta,
att jag skulle försöka att hålla efter honom.
Det var i söndags, sol med snabb snösmältning, och
Putte skidade på bara halvsulorna, så vattnet yrde om
hela hans person. Jag hade några snödroppar från
Hötorget, dem skulle Putte ge Emmy, men han ville
inte. Det var nästan gripande att se hur hennes
ansikte glänste förklarat vid hans åsyn, det var som ett
uppblossande av den latenta moderskärlek, som övergår
allt föfstånd.
Putte hade naturligtvis inte begrepp att fråga hur
det var med henne eller uttrycka varken medlidande
eller förhoppningar. Det var Emmy, som talade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
