Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Elin Wägner
»Jag önskar de ville bjuda mig ibland också. Men
det här bryr vi oss inte om att berätta för de andra.»
När jag hunnit till Gustav Adolfs torg, vaknade hos
mig en brinnande lust att förverkliga den utkastade
tanken och gå på operan. Och det gjorde jag. Fick
en sjuttiofemöres plats på tredje raden, där jag platt
intet såg mer än några blusliv och nackkammar och
inte ens dem, ty jag satt med slutna ögon och lyssnade
till Lohengrin. Musiken verkade som coldcream på min
själ, den blev len på ytan. Men innerst bodde som
alltid den dova oron, den smärtsamma förnimmelsen
av något oundvikligt, som nalkas.
Det var bistert kallt, då jag vandrade hem genom
de halvtömda gatorna. Blåsten kom från
Upplandsslätterna och sopade genom Norrtullsgatan och
Drottninggatan som en kvast nedför en köksbacke med en
hel sky av snö framför sig. Och för mig att trava
uppför Kungsbacken var som ett av stoftkornen skulle
vilja resa sig upp och marschera in genom köksdörren
igen. Det var en sådan kväll, då herrarna, som möter
en, inte*ens gitter räkna ut ens figur, och då även de
bästa av oss omedvetet måste längta efter en bil och
en älskare.
Emedan jag icke är av de bästa, gjorde jag det
medvetet.
Och det betänkliga var, att jag sade mig själv: det
är det enklaste i världen för dig att skaffa dig bägge
delarna.
Bara — –-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
