Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
— Det blev väl en scen!
— Ingalunda. Jag gick fram bara och sade:
God dag, är det ni? Hur har ni förirrat er hit?
— Sade du ingenting annat? frågade jag.
— Nej, äsch, jo, vad du är dum! Och han var
mycket röd i ansiktet och svarade: — Jag har
inte förirrat mig alls, jag har mitt kontor på
Stureplan och har ätit här varenda dag, nästan, i ett
helt år.
— Jag med, sade jag, och så visste vi inte
mer vad vi skulle säga. Men hör du, Pegg, nog
är väl det gränslöst underbart? Här ha vi gått
i samma dörr och ätit samma mat vid samma
bord ett helt år och inte haft en aning om det.
Och så händelsevis, för att en kamrat är sjuk,
kommer jag tidigare, och vi upptäcker varann. Annars
kanske vi kunde ätit där hela vårt liv och aldrig
haft en aning om det. Men du tror ju inte på
försynen, du?
— Nej, jo, det vill säga jag vill se din fästman
först. Hur dags skulle han komma? Halv åtta?
Hon är sju nu. Då har vi honom här om fem
minuter. Hur har ni träffats sedan?
— Han ändrade sina mattider med detsamma,
så nu äter vi alltid på en gång. Och vi skall gifta
oss till sommaren, han har en sådan karaktär.
— Ja, nu är du i hamn, sade jag. Men, lilla
vän, tror du att du blir lycklig?
— Tror du att jag gifter mig på måfå? svarade
hon stött och gick till dörren för att lyssna efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
