Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
»mamman», som nu är gift i landsorten, var
ovanligt skicklig i att föra oväsen, och kärleken och
förlovningen dämpade henne just inte. Vi kunde
skratta om kvällarna, till dess vi måste sluta av
överansträngning i de ädlare delarna, och det var
inte bara e n gång jag var så utpratad, att jag
inte kunde kraxa.
— Det är inte underligt då, att du tycker det
är tyst nu, sade jag.
— Underligt! Här går Baby omkring med bleka
kinder och vida kjollinningar — —
— Undrar du på det, sade jag, som spårade
en nyans av klander i rösten. Besviken i
kärlek –-
— Vad var det också för en kärlek?
— Den första, Eva, sade jag. Vare det nog sagt.
Och så är hon utan plats.
— Ja, det medger jag är allvarsammare. Är hon
ute och letar nu igen, tror du?
— Ja, säkerligen, sade jag. Hon ger sig inte.
Hor har satt sig i sinnet, att hon inte vill från
Stockholm, fast hennes mamma skriver och vill ha
hem henne till Oskarshamn eller var det är.
— Sådana är vi ju allasammans, sade Eva. Vi
talar ofta illa om Stockholm, och det kan vi ha
orsak till, men vi älskar stån med en hopplös och
outrotlig kärlek. Vi får så litet med av allt det
vackra och glada och upplyftande den har att bjuda
på, vad vi får känna mest av är gatmodden och
skatterna och de dyra hyrorna. Men försök att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
