Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Otto gick vidare på andra kaféer och förlustelseställen,
men öfverallt med samma resultat. Ofverallt sutto vårlikt
upprymda och språksamma kotterier, glammande inbördes
med den obesvärade förtrolighet, som gemensamt
kamperande på otrefliga lokaler alstrar, men ingenstädes syntes
något, i hvilket Otto kunde bedja att få slå sig ned. Det
var kuriöst, det var tragiskt, hundratals och åter
hundratals människor, och ingen af dem alla betydde något för
honom eller kunde skänka honom bistånd mot hans ensamhet
och hans ängslan. Till sist kände han sig formligt generad
öfver att gå ikring och leta utan att någonstädes råka ett
bekant ansikte. Det kändes som en skam att vara så ensam.
1 ett behof att visa, att han icke var någon utstött
paria, frågade han en kypare så högljudt efter herrarne X.
Y. Z., att de kringsittande fixerade honom med förvåning.
Men kyparen hade icke sett någon af de omtalade herrarne.
Röd i ansiktet skyndade han ut, irrade ett stycke på en
och ett på en annan gata, till dess han ändtligen fann sig
hafva stannat framför ett tidningskontor.
Ett tidningskontor! Det klack till i bröstet på honom,
som när man känner att man kommer att falla offer för en
frestelse. Att icke läsa några tidningar var nämligen en
af de viktigaste förhållningsregler Otto pålagt sig själf,
medveten som han var om den ödesdigra roll tidningarna
spelat vid utvecklandet af hans exaltation. Men i dag betog
honom på nytt och oemotståndligt den fanatismens och
agitatorskapets åtrå att passionera sig åt alla dagens fejder,
som var en af hans väsens grunddrifter. Han längtade efter
tidningsspalternas stridslystna sorl af slagord och invektiv,
efter deras af partilidelse och meningsbrytning heta atmosfär
som drinkaren efter alkoholens upphetsning. Som drifven
af sitt öde steg han in.
Butiken, dit hans steg ledt honom, låg vid en melankolisk
bakgata, där bräckliga gamla byggnader lutade mot
hvarandra och solskenet såg vilsekommet ut, där det smög sig
efter den mörka husraden. Själfva boden var kal och otreflig,
dess hvita väggar luktade fukt.
Otto gick fram till disken och började sitt studium.
Och snart gick han igenom hela linjen, från de stora
lmfvud-stadsbladen, som agerade grandseigneurer och öfverstepräster,
stoltserande i sina dräkter af papper med så stora åtbörder,
som voro dessa produkter af gammal lump lysande som
ädlingens sidenskört och ärevördiga som prelatens mässkrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
