Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
skydda dig, — yttrade gubben med sin vanliga milda
ton.
— Farbror missförstår mina ord. Jag talte nu ej
om den gode Guden, utan jag menade inin jordiske
räddare, kapten Alfred Winckler, som jag nu känner, och
hvilken jag tackat för hans ädla handling.
— Ilar du, en ung flicka, besökt en sjöman, utan
at rådfråga din farbror?
— Ju, det. har jag, ty när farbror lofvade att söka
upp honom och tacka, men aldrig gjorde det, så sade
mitt hjerta åt mig: »Elin, gå sjelf till den unga
mannens moder», — och jag gick.
— Tiderna äro rysliga, då ungdomen så kan glömma
sig — sade rådmannen i förebrående ton.
— Tycker farbror det, men jag har alldeles
motsatt tanke. Aldrig var jag klokare, än då jag följde
mitt hjertas kallelse. Jag fick lära känna en verkligt
gudfruktig qvinna och moder samt en ädel son.
— Du är hastig i dina omdömen efter några
dagars bekantskap.
— Ja, deri har farbror rätt, men jag är ännu
raskare i mina handlingar.
— Dina ord äro en gåta.
— Den skall jag snart tyda, Den ädla handling
som herr Winckler gjorde då han vågade sitt lif för mig,
har i mitt inre uppväckt högaktning och kärlek för
denne man. Han har anhållit om min hand och jag har
lofvat honom den.
Rådman Olof Reuss stannade midt på golfvet; en
rodnad af mindre ädelt slag framletade sig på hans an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
