Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsträdgården - Allerunderdånigste memorial att få blifva spögubbe i Svenska Akademien. Författad år 1791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Ett sådant prat och stoj dem i sin andakt störer.
Tänk! om en orätt pjes vår. algebraicus förer,
Tänk! om han blefve matt, just då han segra bort.
- Nej - tacka vill jag spel med tärning och med kort:
Må banker läggas opp! må ej punktörer tryta!
Men nu det mörknar till - re’n molnens källor flyta.
Allt hvad som springa kan, från bord och bänkar far,
Och jag med mitt esprit . . . jag ej den sista var.
Ett så välsignadt regn - ack! hvad det kan hugsvala!
Vi tackade vår Gud och glömde att betala.
Allerunderdånigste memorial
att få blifva spögubbe i Svenska Akademien.
Författadt år 1791.
det du och äran var,
Som mod i krigarns hjerta väckte,
Då till sitt fosterlands försvar
Sin arm mot dödars gap han sträckte,
Att ädelt sluta sina dar,
Der segern dina spår betäckte.
Men se’n du stormen stillat har,
Och dina kämpar seglen refva,
I hamnens lugn från åskfull sjö
Med rang och lon i mak att lefva
Långt roligare är, än dö.
Och derför gråhårsman ej vilja
Från denna verlden snart sig skilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
