Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Sjette scenen.
De förre. Catharina, och strax efter Märta
Lejonhufvud med Gustaf.
Catharina (ser sig vildt om).
Mitt barn?
Märta Lejonhufvud (ger henne prinsen).
Tag det i dina armar åter.
Min hämd nu uppfyld är.
Catharina.
Mitt barn! .. . ack, min gemål!
Af glädje och af qval . . . Gud, hvilka föremål!
Men har jag dig, min son? (Till Erik.’) Men måste
jag dig mista?
Fröjd! sorg! för hvem af er skall nu mitt hjerta
brista ?
(Kastar sig med Gustaf på armen till Erik, som fallit
vnot katafalken.)
Erik.
Håll! du är endast mor; mitt lopp jag slutat har:
Mins, jag olycklig mer, än grym och brottslig var.
Omfamna din gemål, som nu dig öfvergif ver
Sin sista kärlekspant. (Tar Gustaf i sitt sköte.)
Om Johan straffad blifver,
Du kanske efter mig till kronan käras lär;
Men vet att lugn och väl från kronan fjerran är.
Fly till en koja, prins! . . . mitt upphof! .. . ömma
maka! . . .
Mitt barn! (Ger det åt Catharina.)
Catharina.
Ack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
