Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Hur ångrar jag er nu! Men, hertig, om du sett
Med hvilka grymma qval hans mod mig afslag gett.
När tårar från en mor på hennes barn ej vinna,
För hvem, natur! för hvem har du dem gjort att
rinna?
Prins! vet, han hatar dig; men dock hans fall ej gör.
Sjelf i sin oväns bröst man dygden vörda bör.
Johan.
Hvad tror du dygden är? en onarturlig låga.
Af ärelystnad styrd sitt lif mot Sverge våga:
Att rasa som en vild, och skydda en barbar,
Som öfver Sturars hus sin bila upplyft har:
Att se sin faders blod med moderns tårar rinna,
Och vara känslolös: är det väl dygd, grefvinna?
Märta Lejonhufvud.
Prins, du ju läst det bref han fått ifrån sin far?
Johan.
Min ed och mina ord jag aldiig återtar.
Jag vill ej blott i dag hans hela slägt befria,
Men hämnas det förakt han visat mot Sophia.
Hon nu bedragen är, förutan far och mor;
Men Sturen röna skall, att jag är hennes bror.
Låt honom hasta hit. Jag får af Stenbock höra.
Örn Erik kommer snart,
Märta Lejonhufvud.
Ack! prins, jag allt vill göra,
Försöka, hota, be; men allt förgäfves är ...
Hur grymt, att vara mor! (Går.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
