Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
»Nej! må jag bli den eld, hvari du der skall brinna!
»Flyg, åskuppfylda moln! flyg till det falska haf,
»Der härja! krossa! bränn! - Det hjerta jag dig gaf,
»Den Sulma du bedrog, skall dig i döden följa.
»Min vålnad väntar dig på hafvets svarta bölja.»
»Ej viggen mera snabb, än jag i djupet for.
Tör hända i en dröm du såg det, ömma mor!
Tör hända vid den blixt, som då ditt hjerta rörde,
Den medömksamma våg mig på en klippa förde.
Der låg jag blodig, svag, med ögat lyft mot skyn.
I åskans eldar, Gud! hvad bilder för min syn:
Min mor i dödens famn för Sulma ber och gråter.
Af straff blir hjertat hårdt, men rörs då man förlåter.
Snart på en fraggig våg, jag tyckte Rustan gick,
Och tillgift, hjerta, allt af dig han återfick».
»O död», så var mitt rop, »du äfven mig förföljer!
»Ack, i en evig natt du qval och nöjen höljer:
»Mig vägras dock ditt lugn! - Förbarma dig, o haf!
»Den jorden från sig dref, du ofta fristad gaf.
»Nej! jag förlorad är ... dock, orsak till min smärta!
»Fördrif, o- Rustan! ej min skugga från ditt hjerta.
»Ve mig! ... o åskans gud! o hafvets herre, hör!
»Nej, storm! förströ mitt stoft... jag älskar, och jag dör.»
»Så talte jag och grät . . . Men domarns tordön skallar.
Hör, Rustan! Sulmas rop. Hon dig i blixten kallar.
Hör! det är Sulmas röst. Hon gråter fram ditt namn,
Är du bland nattens moln? Är du i dundrens famn?»
»Här är jag, Sulma, här! Jag fjerran hört dig klaga,
Nej! Rustan var ej född en oskuld att bedraga.
Knappt jag med hoppfullt bröst på stranden lemnat digj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
