Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Flyg, oskuld! i din glans mot ärans gudasköte,
Der för en störtad tron en evig gör dig möte.
För bojor och for dygd din lön, Mathilda! njut;
De barn, från dig man slet, i modersarmar slut.
Med stolthet hjertat kan sig se föraktadt blifva,
Men utan svaghet ej sin kärlek öfvergifva.
Det var det största qval, hvartill dig ödet dömt,
Till grafven hatad bli, och likväl älska Ömt.
Men evigheters fröjd din hjessa redan kröner. -
Vid minnet af en tron, hvad afsky hjertat röner!
O menskors forna hem! hur var din barndom blid;
Då jorden kungar fick, försvann dess gyllne tid.
De höjas, himlarna, och alla stjernor sjunga,
Då öfver deras krets med helgonen de ljunga.
Till dig, o, Leopold! * uti en azursky,
Serafer utan tal med tron och lagrar fly.
Du allas hjertan ömt, du ljufva vänskap! enar,
Och svallande i fröjd sig själ med själ förenar.
Möt, moder! här din son. Du dig bedragen ser,
Som trott din kärlek ej har kunnat ökas mer.
Omfamna, yngling! ock din sörjda älskarinna.
Här, som på jorden, skall din eld ej motstånd finna.
O, Laura, här, ack! här. . . hvad himlar skänkas mig!
Jag evigt älska får min skapare . . . och dig.
Men fasans öknar fram till domarns fötter bäfva,
Der hoppets matta bloss kring ångern långsamt sväfva.
Hvad suckar! hvilka rop! En mängd i hoppets spår,
En annan fjerran bort, följd af förtviflan, går.
Der i en ödemark jag dig, o Judas! finner.
Hur dig hvart enda steg Gethsemane påminner!
Hertig af Brunswig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
