Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
framkasta, hurusom hans roll på den vittra banan snart
vore utspelt; ooh den sång, hvarmed han egnade konungen
sitt älsklingsarbete Yttersta domen andas resignation
och tacksamhet, men röjer derjemte en vemodig, en
omisskännelig klagan deröfver, att den mäktige beskyddaren
vändt sitt uppmuntrande öga, sin hjelpsamma hand ifrån
den aftynande skalden.
Innan vi följa Lidner på hans sista utlänska resa, böra
vi här kasta en blick tillbaka på hans förhållande till sina
umgängesvänner och samtida vittra yrkesbröder. Bland
dessa möter oss då främst bilden af Thorild, hvars första
bekantskap han gjort vid högskolan i Lund. Denna
bekantskap återknöts sedermera vid begges ankomst till
hufvudstaden år 1779, men fullkomnades först efter Lidners
återvändande från Paris, och sedan han lik en glänsande
meteor hastigt stigit upp öfver den literära horisonten.
Dessa vänner voro hvarandra mycket olika: den ene
regellös och utan styrsel i sin dikt som i sin lefnad, våldsam
i sin yra, beherskad af sina sinnesrörelser; den andre åter
en man af kraft i både tanke och handling, eftersträfvande
harmoni i allt, hänförande i sin strid för det sköna, det
sanna och rätta; men begge voro de fantastiske svärmare
och icke så litet hängifne åt illusioner. Imellertid kan
man säga, att de genom sin vänskap kompletterade
hvarandras väsende, så att hjertats och hufvudets egenskaper
på ett sällsynt sätt samverkade. Lidner diktade, Thorild
kriticerade: på hvar sitt område var den ene den andres
öfverman. Det ömsesidiga förtroendet hedrar dem båda
och har län dt till fromma för den fosterlänska
literaturen.
Lidner plägade vanligen underställa sina arbeten
Thorilds granskning, innan de utgåfvos, och denne bortskar då
mycket med den kritiska knifven samt föreslog icke sällan
vigtiga förändringar; likväl gjorde han alltid tillbörligt
afseende på egendomligheterna i Lidners skaldskap och
öfversåg derför stundom med vissa fel och näckar, som
icke kunde utplånas, utan att väsentliga skönheter på
samma gång skulle försvinna. Då Thorhild till genomseende
mottagit skaldestycket Spastaras död säges han haf va
strukit ut ungefär en tredjedel ur manuskriptet, vid hvars
återkommande Lidner endast skall hafva yttrat: »Jaså, herr
kandidaten strök icke ut mera!» Poemet trycktes med
iakttagande af de gjorda ändringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
