- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
287

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

angeläget att hanclhafva och verkställa allt, som kunde lända
till den sanna ev. luth. lärans bibehållande i dess renhet.
Prästeståndet beslöt dessutom att genom en särskild deputation hos
konungen ådagalägga sin tacksamhet*).

Från denna tid tyckes man med mera lugn hafva
betraktat rörelsen. Säkerligen gjorde också det nyssnämnda k.
bref-vet samt riksdagens tacksamhetsadress, att separatisterna blefvo
mera försiktiga af sig, sedan de funnit regeringens och
ständernas allvarliga föresats att skydda landets religion. Att man
hädanefter lät herrnhutismen mera obemärkt passera, hade nog
också sin grund däri, att man fått en ny, farligare fiende att
bekämpa, nämligen den omkring sig gripande otron, i hvilken
kamp man hade en god bundsförvant i herrnhutismens predikan
om Kristus. Hädanefter höres därföre icke mycket af
herrnhutismen, tillräckligt dock för att vi skola veta, att rörelsen,
luttrad från sitt första svärmeri, alltjämt fortlefver2).

En medlem af prästeståndet vågade till och med vid 1765,
1766 års riksdag taga utkomna herrnhutiska böcker i försvar. Det
talades nämligen om ånyo upplagda sådana skrifter, hvarvid
prosten Amnell anmärkte,, att de väl »jämte åtskilligt godt kunde
hysa något gift, men som dock ligger så doldt, att den, som
icke oculo crilico dem läser, knappt kan sådant märka, mindre

’) Pr. st:s prot. (i. 2 Nov. 1751 o. 12 Mars 1752. Ständ:s skrifv. till
k. m:t d. 13 Dec. 1751 (skrifv. i just. ärend.). -) Så berättar St:s kons. t. pr.
st. vid riksdagen 17(10—62, att anhängare af herrnhut. äfven under de senaste
åren fortfarit med sina hemliga sammankomster och att skrifter, »som
smakat af denna surdegen», inlämnats till censur (St. kons. her. d. 16 Okt. 1700
bl. pr. st:s ensk. handl. 1760—62 n:r 192). Vid följande riksdag meddelas
från Upsala, att där i stiftet ännu »några bekymmersamma spår» kunna
finnas efter dem, som hysa tycke för »de herrnhutiska afvägar i religionen».
Kons. har dock att tillägga ett »G-udi lof», att de lefva stilla och oj
uppväckt någon oro eller sökt fortplanta sin villfarelse, utan snarare synas hafva
blifvit mera fogliga (Ups. kons. ber. d. 5 Jan. 1765, n:r 13 bl. ensk. handl.
1765, 66). Vid samma riksdag meddelas från Linköpings stift, att
herrnhutismen där är dämpad, sedan några misstänkta personer flyttat ur stiftet. Ej
heller fanns någon präst eller skolbetjänt i hela stiftet, som kons. veterligt
»detta giftet fördöljer och utsprider» (Link. kons. ber. d. 13 Mars 1765 bl.
ensk. handl. n:r 29). Troligen äro ock de »små gnistor af någon slags irring»,
som vid denna tid visat sig i Skara stift, till stor del af herrnhut. slag. En
komm. Björkroth förmäler nämligen några år senare, 1767, i en
anklagelseskrift mot kyrkoh. Anders KyUin, som var misstänkt för lierrnhutism, att
szinzen-dorfianismus — — har tagit allt för mycket öfverhand in nostra Vestrogothia«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free