- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
284

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oelheims skulle »hysa något tycke för nyheter, besynnerligen
det zinzendorfska lärosättet». Dock vågade konsistorium ej med
visshet lita på det utspridda ryktets sanning, och preses gaf honom
det vittnesbörd, att då Odhelius på försök fått predika i
Storkyrkan, hade han ej kunnat finna hos honom något, som ej var
renlärigt, liksom ej heller annat försports vid hans
undervisning i trivialskolan, som stod under inseende af preses J).
Antagligt är väl, att han liksom Giren känt sig tilltalad af de
goda sidorna i Zinzendorfs lära, men ej kunnat skrifva under
allt, hvad af denne och hans anhängare lärdes2). Vidare böra
vi omnämna de båda amiralitetspredikanterna Giefs och Lind.
Det meddelades i konsistorium, att de vid ett tillfälle i sina
predikningar brukat »nog sällsamma och ovanliga talesätt».
Några åtgärder mot dem på grund häraf vidtogos dock ej 3).

Hvad som bidrog att väcka prästerskapets oro, var, att
församlingen genom talrika emissarier sökte vinna utbredning i
landet. Vi liafva redan omnämnt Gradin, Dofeer och Werwing
samt f. d. prästmannen Holmkvist, som 1747 uppenbarat sig i
smålandsbygden, men snart åter gjort sig osynlig. Emellertid
dök han ånyo upp i Stockholm efter några års kringflackande i
främmande land, hvarunder han äfven vistats i Herrnhut.
Konsistorium, som icke utan skäl misstänkte, att han kommit såsom
herrnhutisk missionär, vidfog genast åtgärder för att hindra
honom att drifva propaganda. Han uppkallades flera gånger i
konsistorium, men ursäktade sig med »åkommen fotsjuka».
Konsistorium nödgades därföre att tillställa förhör med honom
i hans bostad. Därvid förklarade han, att han ej ville anses
hitkommen såsom prästman, utan i egenskap af »mekanist» på
skriftlig anmodan af rådman Kerrman. Han upprepade flera
gånger, att han icke hade någon »connexion» med
herrnhutar-församlingen, men väl gillade han de punkter i dess lära, som
stämde öfverens med den hel. skrift och våra symboliska
böcker. Att han emellertid ej var främmande för herrnhutismen,
ådagalades af de papper, som hos honom blifvit beslagtagna och
som till stor del befunnos innehålla »herrnhutiska saker». Seder- i

b Kons. prot. d. 23 o. 30 Jan. 1750. 2) Såsom »misstänkt för nyheter

i läran» blef O. af Skara kons. utesluten från förslag till Alingsås pastorat,
livarför kons. af k. m:t fick en skrapa. Kyrkoli. i Flo, Skara stift, 1754,
t 1777. –- I. W. Warholm, Skara stifts herdaminne, I s. 251. 3) Kons. prot.
d. 7 Aug. 1750,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free