Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtnöja med den privata devotion, som hvar af dem i sitt eget
hus inom lyckta dörrar tillåten är, och sig ingalunda däremot
förgripa antingen med några anställda samkvämer hemma hos
sig eller ock med gående och församlande uti främmande
sändebuds och residenters hus till deras gudstjänst».
De främmande skulle låta sina barn, för så vidt dessa ville
njuta burskap i landet, uppfostras i den lutherska läran. Detta
stadgande återfinnes såväl i äldre förordningar som i kyrkolagen a).
I nyssnämnda k. m:ts befallning om religionsstadgarnas
iakttagande af 1671 föreskrifves. att de främmande trosförvanterna
skola »sig förut reversera och förbinda härtill», ett stadgande,
som dock icke återkommer i kyrkolagen. Då emellertid
förordningarna öfverträddes, så att främmande trosförvanters barn
uppfostrades i föräldrarnes lära och vid blandade äktenskap en del
af barnen i faderns och en del i moderns bekännelse, ålade
k. m:t, genom en skrifvelse af d. ‘26 Maj 1684 till
öfverståthål-laren och Stockholms konsistorium, prästerskapet att före vigseln
affordra dem sådan förbindelse 2). Prästerna hade att vaka öfver
de främmande barnens undervisning i katekesen i hemmen.
Dessa skulle också infinna sig i kyrkan vid den offentliga
gudstjänsten och den »ifrån begynnelsen till ändan bevista». Det
var också förbjudet att i landet införa eller för sina barns
undervisning betjäna sig af lärare af främmande religion3). Afven
i detta afseende öfverträddes dock förordningarna, så att till
och med »en och annan af föräldrarne, som är af vår religion»,
till sina barns uppfostran »af ovarsamhet stundom antaga
sådana preceptorer, som antingen själfva äro olärde eller illa
informerade, eller ock dem, som angifva sig vara af vår lära, men
dock därunder söka hemligen någons barn att förleda». I det
nämnda kungabrefvet af 1684 anbefalldes därför prästerskapet
att affordra lärare, sedan de undergått förhör, skriftlig
förbindelse »om deras disciplars rätta upptuktelse».
De främmande trosbekännarne var det strängeligen
förbjudet att »tubba, draga eller truga till sin gudstjänst» någon
af landets undersåtar4). Däremot såg man gärna, att främlin-
*) Kap. I § ü. 2) Riksreg. 3) Rel. st. 1GG7 § 4: »Präster, klerker
eller några andra, som med predikande eller lärande hemligen eller
uppenbarligen sig befatta» och som äro af främmande bekännelse, äro alldeles
förbjudne att inkomma eller vistas i riket. Om någon sådan anträffades och
öfverbevisades, skulle han såsom en tvedräktsstiftare efter rikets lagar
allvarligen straffas. 4) Se t. ex. K. L. kap. I § 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
