Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 —
Måhända gör han sig först då närmare reda för,
hvilka åskådningar han har och hvad som ledt
honom till det nya begreppet, och han söker
föra dem fram. Han söker aktualisera hos de
andra sådana drag, där den afsedda egenskapen
lyser igenom. Och hvarje nytt konkret drag
han anför, gör gränsen något bestämdare för
det begrepp som han vill fixera, tanken sväfvar
mindre och mindre i det vida, närmar sig
föremålet mer och mer; en ny åskådning har alltid
någon tendens att skjuta tanken för långt
tillbaka och kasta den öfver gränsen, och denna
åskådning måste balanceras med en annan, som
motar tanken tillbaka igen. Hvilken mångfald af
konkreta drag, af ständigt framskymtande bilder
ur lifvet, och ur det lönligaste, flyktigaste,
innersta lifvet, behöfves icke för att åstadkomma
en sådan fixering. Och likväl kan en
framställning hafva en ganska ovanlig grad af konkretion
och säkerhet i greppen, utan att
begreppsbestämningen blir alldeles fullständig och exakt och
tillräckligt hårdt åtdragen. I sinnesförfattningen
är något som ej är möjligt att definiera liksom
i den personliga individualiteten. Och detta
obestämbara gripes endast af den som har
konstnärens förmåga. Det kan i själfva verket endast
återgifvas omedelbart, så att det ligger i
framställningens stämning och ton, hvari
personligheten meddelar sig.
En sådan framställning som Friedrich
Nietzsche’s skola de flesta säkerligen anse icke vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
