- Project Runeberg -  Biografen, ett ord till fackets män samt till föräldrar och lärare /
71

(1922) [MARC] [MARC] Author: G. Halfdan Liander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filmens psykiska och fysiska olägenheter i allmänhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När ett barn springer på biograf en, två, tre gånger i veckan,
sä blir det, bortsett från innehållet, endast på grund av själva sättet
för framställningen, andligen förstört. Biografen må vara aldrig så
anständig och visa aldrig så välcensurerade program, blotta
vänjandet vid dessa hoppande, ryckande och darrande bilder på den
glimrande ytan upplöser långsamt och säkert människornas
intellektuella och slutligen moraliska självkontroll.

1) Man vänjer sig vid att hastigt och oförmedlat löpa från
föreställning till föreställning, man går miste oni den lugna stadgan vid
bildandet av föreställningen, förlorar förmågan att fasthålla intrycken,
vilket är ett kardinalvillkor för alla grundliga omdömen.

2) Man vänjer sig vid att viljelöst följa det tillfälliga uppradandet
av lösryckta bilder; man förlorar känslan för tänkandets logiska
följdriktighet, som förbinder de enskilda föreställningarna till vad
man plägar kalla en tanke. Det blotta upptagandet av bildliga
föreställningar, vilka äga ett endast tillfälligt, icke (såsom i det verkliga
dramat, en berättelse eller en vetenskaplig framställning) ett logiskt
eller psykologiskt nödvändigt sammanhang, är blott ett själens
passiva uppgivande av sig själv och ett viljelöst överlåtande åt
händelseförloppet att utveckla sig, hur det behagar. Det är först med
tänkandet, sammanhangets uppdagande, som andlig självverksamhet
kommer till stånd. Utan denna självverksamhet blir man aldrig
tingens behärskare utan förlorar sig i bästa fall i en oklar njutning
av affekter. Så leder filmen till andlig förslappning.

Man vänjer sig i följd av bildernas snabba förbiglidande vid att
upptaga blott ungefärliga intryck, man upptager ej bilden klart och
medvetet i alla dess enskildheter. Det blir alltså blott de grova,
överraskande och sensationella intrycken, som kvarstå. Sinnet för
det intima, det noggranna och fina går förlorat. Biografens
stamkunder tänka blott i grella, ungefärliga föreställningar. Någon bild,
som särskilt sticker dem i ögat, andligen talat, rycker med sig deras
hela uppmärksamhet, de övertänka och begrunda den ej vidare,
bry sig ej mera om dess enskildheter och orsaker. Blott
föreställningen är tillräckligt grell och känslobetonad, gå de räddningslöst
upp i densamma. De ha blivit slagordsmänniskor.

Det är att märka, att vad professor Lange här yttrar om
filmens psykiskt skadliga inflytelser gäller alla filmer och
grundar sig på vissa egendomligheter i filmens sätt att verka,
vilka till större delen komma att förbli desamma, även om
tekniska förbättringar skulle kunna avhjälpa några fel av mindre
väsentlig natur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhbiograf/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free