Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24.4
NÅGRA STUDIER.
särskildt anföres Constantins-slagtningen såsom
bestyrkande detta. Det är troligt, att i båda dessa
påståenden ligger sanning, men lika säkert är, att på denna
tid icke ens bos Rafael blicken gått upp för djurens
sjelfständiga skönhet.
Det är rätt märkligt att se, huru för olika tider
olika herrskande uppfattningar af djuren alltid
inverkat på konstens framställningar af desamma. I
Orienten var full känsla för djurgestalten; indier,
assyrier, egypter, perser lyckades både i uppfattningen
och återgifvandet af djuren, dock med en viss
inskränkning. De anade nämligen i djurlifvet något
hemlighetsfullt, något högre än det menskliga, och om
detta å ena sidan skärpte blicken för djurformens
egendomlighet, så föranledde det å andra sidan
inläggandet af ett symboliskt element i sjelfva
framställningen och åstadkom sålunda en bundenhet i
formen. Djuret fick icke vara sig sjelf, utan skulle
vara något högre; och derigenom blef det icke heller
fullt hvad det skulle vara. Grekerna ställde icke
djuret så högt och lyckades derföre att med bibehållen
trohet i formen gifva det mera sant egendomligt lif. Man
har från antiken framställningar af djurlifvet, hvilka
gränsa till det sublima, som ock sådana, hvilka
återgifva de naivaste drag af detta lif. Den betydliga
samlingen af djurbilder uti Sala degli Animali i
Vatikanen visar, att denna konstgren haft stor
utsträckning. Hålla vi oss nu uteslutande till hästen, så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
