- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
257

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vers förlagd till slutorden — utan kan äfven afse dörren.
Meningen blifver då denna: oaktadt han välvilligt
uppmanar systrarna att stänga dörren, böra de dock låta
barm-hertigheten öfvervinna fruktan, gengångaren begär ju
endast en sup; må de då låta dörren upp och icke hålla på
droppen. Dock, som nämndt är, ordställningen är dubbeltydig.

Men — afbryter han sig — han måste nu gå bort,
bort från krogen och bort från lifvet. Han tager farväl
med kroppen, så väl som med själen; de äro i hans
mening ungefär lika goda begge två. Detta skämt öfver
döden och hvad derefter stundar vinner i styrka genom den
i sammanhang dermed ställda anhållan: ”Hit en sup, jag
törstar ihjäl;” han, som så obekymrad ser döden nalkas,
ber om en sup för att icke — törsta ihjäl!

Ofverskådar man hela epistlen, så finner man, att i
den visserligen ligger en icke ringa grad af
sjelfbespot-telse, men att öfver denna och öfver den egna
ömkligheten står Fredman sjelf vemodigt leende. Från denna
ståndpunkt är emellan lif och död icke stor skillnad, och så
drages döden in uti den glada hvirflen af de ting, med
hvilka den humoristiska fantasien sorglöst kastar boll.

Fredmans Epistel nso 27.

- ”Gubben är gammal: urverket dras.”

Humorn tar här en mörkare skuggning än vanligt.
Den ironi, som i föregående epistel (n:o 24) jemt och
ständigt tittade fram bakom dödstankarnas mask, drifver icke
här med samma hänsynslöshet sitt spel. Burleska, ja
cyniska uttryck förekomma, men ändå och till en del genom
dem vet skalden slå an på själens renaste och finaste
strängar. En dyster lefnadströtthet vänder skämtets udd
mot sig sjelf; och man måste medgifva, att det fordras
styrka, för att känna så djupt och likväl förmå upplösa
smärtan i skämt.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free