Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafva uti denna vers alla elementer stämt in uti
skaldens yra, så se vi uti den följande, huru icke heller
men-niskoverlden förhåller sig likgiltig till föremålet för denna
yra. Till och med den flegmatiske holländska skepparen
står med hatten i hand och hurrar, engelsmannen
saluterar, och ett långt utdraget eko upprepar knallen bland
strandens berg. Sjelf står Fredman vid stranden och
blickar efter Ulla, som nu stigit i båten och gungas af
böljorna. ”Gupp gupp, min Fröja!” utbrister han, ty
hänryckningen kan aldrig hos honom helt och hållet undertrycka
ironien. Så står han med flaskan i ena handen och ser
med vemod slöjan och den himmelsblå tröjan allt mer
och mer aflägsna sig. Bredvid honom står Movitz,
svingande sin hatt till afsked och tutande i sitt horn.
Saluten fortfar, sång ocK jubel höras från hvarje skuta; solen,
som stigit upp på fästet, sticker Fredman i ögat, han
dricker, Movitz blåser och åter stämmer allt in i ropet: ”Ulla
Winblad, Ulla Winblad!” beledsagadt af dånande hurra.
Sakta gungar båten bort; Neptun sjelf har befallt böljorna
att föra nymfen oskadd i land. Ännu en afskedshelsning
tillropar Fredman henne, men helsningen är föregången af
ett ömhetsutbrott, hvilket, på samma gång det målar hans
omsorg om hennes person, bildar en komisk kontrast till
hela den storartade apparat, som i det föregående blifvit
satt i rörelse: han ber henne taga af sig sina engage^i-
ter, så att de icke taga skada af vattnet, och svepa om
sig sin salopp, så att hon icke må förkyla sig. Och så
det sista farväl:
”Farväl min nymf! Biåsen musikanter!”
Det är sålunda uti skaldens högt uppjagade stämning,
som diktens förklaring är att söka; och denna stämning,
hvilken på en och samma gång utgjuter sig uti och
påverkas af den morgonfriska tonen i landskapet, skänker
dikten dess egendomliga behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
