Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva verket den till gudinna upphöjda källarnyinfen,
representerande dennas alla dygder. .Dessa äro
hufvud-gudomligheterna; kanske bör dock till dem äfven räknas
en Apollo, dyrkad af Wetzen, anropad af Mollberg, och
för resten skyddspatron för den af hela sällskapet så högt
värderade musiken, men äfven denne gud har en viss
bacchanalisk anstrykning. — Föröfrigt förekomma Jofur,
Mars, Diana, Pan och alla de öfriga gudomligheterna, som
hafva hemma i den franskt-klassiska poesien. En särskildt
uppmärksamhet förtjenar kanske Karon, som är en af
Bellmans älsklingsfigurer. Han är densamme gamle tväre
slupföraren, som han redan var hos grekerna och förblef då
renaissancen åter insatt^ honom i hans embete. Det är han,
som påminner bröderna om lifvets och glädjens flyktighet.
— Så bildar denna verld den antipodiska motsatsen till den
verkliga, på samma gång den uppträder med anspråk på
att vara den enda sanna och berättigade. Väl råkar den
någongång i kollision med den vanliga verlden, såsom
då ett bränvinsförbud tillstoppar en af njutningens
förnämsta källor, eller då Ulla Winblad midt i sin lyckas
glans föres till spinnhuset af ett par halta gubbar; men
detta tjenar endast att visa huru mycket mera ideal den
Fredmanska lycksalighetsverlden är vid sidan af det
prosaiska, det ordnade polissamhället. Synd, last och dylika
ord äro tomma ljud, dem ingen inom denna krets förstår
sig på. Här gäller det endast att njuta af lifvets fröjder:
”Kom mina bröder och dansa på baler,
Hoppa i fläng!
Ingen gemen, här ä’ bara korpraler,
Svinga dig, sväng!”
Det är en i komisk mening ideal bild af hela det glada,
sorglösa och lättsinniga lifvet på skaldens egen tid. Han
finner sjelf deruti i viss mån behag, men på samma gång
utbreder sig en fin ironi öfver denna skildring, deri alla
tidens karakteristiska drag äro med skärpa sammanfattade
som i en brännspegel. Denna ironi går på gränsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
