Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon, ”är ett fattighus; der är mörkt och hemskt, fullt af
”rök, d. ä. fullt af verldskärlek, som förmörkar själen, fullt
”af sot, d. ä. af köttslig lusta.” Till Rom, den heliga
staden, i hvilken hon ser en sinnebild af kyrkan, ropar hon:
”0, Roma, Roma, nu vill jag tala öfver dig, som profeten
”öfver Jerusalem. Rosorna och liljorna i din örtagård stå
”öfvergrodda af tistel, dina murar äro nedbrutna, dina
”portar utan väktare, dina altare ödelagda, dina heliga
”kärl säljas, och ingen offerrök stiger upp från
helgedo-”men. Ve dig! Om icke Guds vänner ideligen ropade om
”misskund, vore Rom icke längre till. I)u skall rensas
”med skarpt svärd och eld, plogen skall gå öfver dig qch
”alla dina planteringar’ skola uppryckas. — — Herren
”kommer öfver dig med brådöd, och alla hans englar och
”helgon i himlen skola dömma dig, och alla demoner och
”fördömda skola förbanna dig.”
Men fastän hon känner sig som ett Herrans utkorade
redskap, anser hon sig icke derföre stå högre än alla
andra: högmodsdjefvulen frestar henne, men hon bekämpar
frestelsen. Hon förtäljer, huru Herran i en syn till henne
sagt: ”Många lefva, som äro bättre än du, och hafva tje-
”nat mig längre, men jag är som den herren, hvilken egde
”många vingårdar uti alla länder, men ändå drack det
”medelmåttiga vinet, emedan det så behagade honom.” Till
Jungfru Maria säger hon: ”Jag är blott en fattig
lius-”manshustru, som har sin hydda i dalen, och intet annat
”lefvande derinne än en höna eller en gås. Men hon
äl-”skar af hjertat en herre, som thronar ofvanom bergen
”och som låtit henne bygga sin koja i lä af hans berg
”och låtit henne äras af hans tjenare. Derför offrar hon
”den höna hon har kärast, d. ä. kärleken till verlden och
”sina barn, att han må se, att hon icke är otacksam mot
”hans nåd.” Men öfver denna känsla af verldens och sin
egen syndighet höjer hon sig jublande i sin tillitsfulla
förtröstan till Guds nåd och kärlek. Gud är väl den
rättfärdige, den straffande Guden, men han är äfven kärleken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
