Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narna. Af folksagorna tyckte jag bäst
om Stephens och Hyltén-Cavallius’
samling samt Asbjörnsen och Moes; Grimms
sagor däremot tilltalade mig aldrig i
någon högre grad — de tycktes mig ha
något torrt och fantasilöst i själfva
framställningssättet. — Af poesi läste jag,
alltifrån det jag var sju, åtta år, allt hvad jag
kom öfver. Hela Tegnérs och Runebergs
diktning hade jag läst innan jag var tio
år. Älgskyttarna och Hanna fann jag
tråkiga och Axel kunde jag aldrig tåla,
men Kung Fjalar var min förtjusning
och likaså Tegnérs Elden, Sång till
Solen med flera. Enligt min erfarenhet
har man som barn ett det starkaste
intryck äfven af den poesi, hvars innehåll
man blott halft anande fattar — detta som
öppnar för en liksom fjärran blånande
rymder. Delvis beror väl detta på att den rent
musikaliska känslan för versens välljud —
detta som kommer en att känna det, när
man läser vers, som om hela ens varelse
sjönge inom en — ofta är så stark hos
barn. Jag har träffat småttingar om tre,
fyra år som röjt en stark känsla just för
det musikaliska välljudet i vers.
Stjernhjelm och Kellgren, Wallin,
Atterbom, Stagnelius, Nicander, Vitalis, Geijer,
Afzelii folkvisesamlingar med mera läste
jag under dessa år. Äfven Malmströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
