Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stock’olmare. H’å h’ä de så, h’att ’errn tycker h’en
h’å femti h’ä för möcke, så h’ä ja h’inte sämmer kar,
h’än ja kan låtat stanna ve h’en h’å tjufem!
Högstrand tog fram en femma och sade åt smen att
han inte behövde ge något tillbaka.
— Tie famnar! fortsatte smeden. Tie famnar
h’ur-fjäder skulle h’en h’inte få h’in h’i h’en nattputta h’en
gång. H’ä konstia famnmått ni ’ar h’i stan! Men fem
kröner h’ä för möcke, h’ä rent h’oförnuftit!
Och nu tyckte Högstrand att smen tittade på honom
lika lömskt som den förste urmakaren i stan.
— Men nog var väl fjädern ovanligt lång i alla fall?
— Fjädern? Nää, ’an var h’ovanlitt kort h’i stället
— di korte h’ä starkare h’än di långe. Ja, ja tar fäll
femma då, fast dä skamlit för så lite h’arbete. Bara
’errn h’inte h’ångrar sej — ja tack då h’å h’ajöss!
När smeden gått strök sig Högstrand över pannan
och ruskade på sig. Det var som om han vaknat ur
en otäck dröm eller plötsligt blivit frisk efter en svår
sjukdom. Lugnt stoppade han klockan i västfickan.
Men ner på bygatan lunkade smeden på hemväg
med sin femma. Plötsligt vände han sig om och tittade
betänksamt på Högstrands fönster. Sedan fortsatte
han och skakade då och då på sitt lurviga huvud.
— Di ’är stock’olmara h’ä fäll h’inte som di ska h’i
’uvet! Tie famnar! H’ä var mej h’en ’åle h’å ta te!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
