Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett konstverk och tuppen ett föredöme av mörhet.
Agabina förde ordet och behärskade bordet både
andligen och lekamligen. Hennes lille man försvann
formligen i hennes skugga, men han lade in mat som om
han varit uthungrad och teg för resten. När
brylépuddingen inmundigats och han rödflammig om
kinderna, mätt och däst lutade sig tillbaka i stolen,
rapade han ljudligt, petade sig i visdomständerna med
gaffeln och yttrade sig för första gången vid bordet
— en suck ur hans innersta själ — och sade:
— Jaha, det får jag då säga att så god mat har jag
inte ätit på den dag jag minns och...
En ormblick från Agabina avbröt hans utgjutelse.
Hon reste sig, gick in i gossarnas rum, stängde
dörren efter sig, gläntade på den och sade med en röst
som hon sökte göra så len som möjligt:
— Petter!
Plötsligt vorden gråblek i ansiktet reste sig Petter
och gick in till makan. Dörren stängdes om honom
och i nästa ögonblick lät det som om man gjort en
hastig storstädning där inne, Pojkarna fnittrade. En
av dem sade:
— Farbror, nu klår hon honom!
Men bullret tystnade och ut kom Agabina följd i
hälarna av den darrande Petter, som generat jämkade
på sin krage. Hon sade — och hennes andhämtning
förrådde ingen ovanligare sinnesrörelse:
— Jaha, nu ska vi dricka riktigt gott kaffe. Det får
väl lov att vara ett glas punsch, men först ska min
gubbe ta fram sin goda konjak. Gå ner i källarn,
Petter lille, och hämta det som behövs. Får det vara
en cigarr?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
