Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 14. Jordens berg och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Öresund, kritan, grönsanden m. m. De innehålla lemningar
dels efter en mängd nu alldeles utdöda djur och växter, hvilka
för vissa af dem äro gemensamma samt aldrig förekomma i
andra bergarter, och dels efter djur- och växtarter, som ännu
finnas lefvande på jorden: dessa tilltaga i allt större myckenhet
i de öfre hvarfven af flötslagren och äro talrikast i de öfversta.
De växtförsteningar, hvilka äro inbäddade i lerskiffern, som
åtföljer det Svenska stenkolet, visa, att palmartade växter
bidragit till kolbäddarnes uppkomst. Jemte dem finner man
benlemningar efter mycket stora ödle-artade eller
krokodil-artade djur, hvaraf man kan sluta, att Sverige vid den tiden,
då dessa lager afsatte sig, haft ett nära tropiskt klimat.
5.
Öfverallt i Sverige är ytan af grundfjellet, der det genom
öfverliggande lerlager varit skyddadt mot luftens åverkan,
afrundad, glattad och repad. Detta anses härröra af ett istäcke,
hvilket med en höjd af hundratals fot under den tid, då
menniskor först ankommo till den Skandinaviska halfön, betäckte
stora sträckor af den samma. Dylika islager träffas ännu hos
oss, ehuru i mindre utsträckning, vid Sulitelma, men betäcka
fortfarande helt och hållet ej allenast en mängd polarland, utan
äfven Grönland, hvars södra del ligger ungefär vid samma
breddgrad som Upland. Dessa isbrän eller skridjöklar röra
sig ständigt, ehuru med knappast märkbar fart, från landets
högre belägna delar, hvarest de åter förnyas genom nedfallande
snö, till lägre belägna trakter, hvarest de smälta bort för
sommarvärmen. Klippblock, som under vintern frysa loss från de
omgifvande fjellen, nedfalla i ismassan och förflyttas af henne
till skridjökelns nedersta del, hvarest de hopa sig i stora
massor och bilda betydliga stensamlingar eller så kallade
jökelgärden. I fall skridjökeln slutar emot hafvet, så nedfalla
tidtals ofantliga isstycken från hans bräm och bilda de så
kallade isbergen, hvilka sedermera af hafsströmmarne föras
till långt aflägsna trakter. Om ett klippstycke varit
inneslutet i ett dylikt isberg, så kan det på detta sätt af isen
lätt förflyttas flere hundra mil bort ifrån det ställe, från
hvilket det samma ursprungligen härrörer. Sålunda träffar
man ej allenast på slätterna i sydliga och mellersta Sverige,
utan äfven öfver en stor del af norra Tyskland, helst på
toppen af små kullar, på hvilka isbergen strandat, ofantliga
klippblock, i hvilka man ofta kan igenkänna bergarter från
Sveriges nordligare delar. Under det isen på detta sätt långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0557.html
