Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsats emot en annan, i tingen allmänt inneboende kraft, som kallas
gravitation och som består deri, att alla ting, alla delar af
ting, stora eller små, sträfva att inbördes draga hvarandra till
sig. Det är en verkan af denna kraft, att jorden håller sig
omkring solen, månen omkring jorden, att stenen faller mot
jorden, att föremål kännas tunga, att jorden och särskilda
föremål på jorden hålla tillsammans, hvilket allt utan denna kraft
ej skulle blifva fallet; ty värmet sträfvar att drifva alla delar
i hvarje ting så långt som möjligt ifrån hvarandra.
På förhållandet mellan dessa begge, hvarandra
motverkande krafter beror den grad af fasthet hvarje ting eger. Vi
veta t. ex. att, när temperaturen är låg, är vax ett hårdt
och fast ting; ökas värmet tillräckligt, så smälter vaxet och
blir flytande; genom en starkare värme jagas dess minsta
delar så vidt från hvarandra, att massan synes försvinna. Dessa
förändringar kunna alla ting i naturen undergå: qvicksilfret
t. ex. blir fast och kan smidas vid fyratio graders köld.
Denna strid mellan gravitationen och värmet försiggår
öfverallt, så väl inom våra egna kroppar som utom oss. Ger
den ena kraften efter, eller ökas den andra, så undergår
kroppen eller tinget en förändring: när värmet ökas, vidgar sig
tinget; när värmet minskas, drager tinget sig tillsammans.
Då en del af vår kropp kommer i beröring med ett ting,
som är varmare än denna kroppsdel, går värme öfver till
honom från tinget; kroppsdelens minsta delar sträfva då att
aflägsna sig från hvarandra, och vi säga att tinget är varmt.
När vi deremot med ett finger beröra ett kallare ting, så går
värme från fingret till tinget, fingrets fina byggnad
sammandrages, och vi erfara dervid en känsla, som gör att vi säga
tinget vara kallt.
Önska vi, att ett ting skall vidga sig, så kunna vi ofta
vinna vår önskan genom att upphetta tinget. Smeden t. ex.
smider hjulringen så trång, att han ej skall kunna trängas på
hjulet; men glödgad går ringen lätt öfver det, som han skall
omsluta, och drar sig vid afsvalnandet med nästan
oemotståndlig kraft tillsammans.
Akta sig måste man, att icke värmet genom sin
utvidgande verkan förstör något för oss. Så går det t. ex. om vi
i ett vattenglas af tjockt gods hälla en het vätska; ty innan
värmet hinner gå igenom glaset till dess utsida, har insidan
utvidgat sig så mycket, att den yttre, kallare sidan blir för
liten för att passa ihop med den inre, och det spröda glaset
brister derföre sönder.
Det går nemligen i somliga ting bättre, i andra sämre
för värmet att meddela eller utbreda sig från ett ställe till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
