Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 35. Kristofer Polhem
- 36. Drag ur folkets lif i sjuttonde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomen och mannaåldern åtnjöt han en god och stadig helsa,
men på ålderdomen angreps han af hetsiga sjukdomar,
vanligen en gång om året. Hans själs förmögenheter bibehöllo
likväl sin styrka ända till lefnadens slut. Han dog i
Stockholm 1751 i den höga åldern af nära nittio år.
*
36. Drag ur folkets lif i sjuttonde århundradet.
Allmogen utgjorde — kan man nästan säga — ett samhälle för
sig: till en så förunderlig grad hade han under alla förändringar
bibehållit forntidens skick och seder.
Allmänt återfinner man bland allmogen de gamla namnen,
såsom Thor, Björn, Åke, Bryngel, Halvar, Ivar, Une, Östen, Gertrud,
Valborg, Ingrid. Bonden bar ännu sitt skägg, sedan det af andra
samhällsklasser börjat afläggas. Hans yttre visade stämpeln af
fädernas kraftfulla kroppsbyggnad, och hans minne bevarade oförsvagadt
deras seder: rik på gamla sägner, kunde han om runstafvames rätta
förstånd undervisa fornforskare.
Tinget samlade allmogen såsom fordom icke blott till rättvisans
skipande: der upplästes äfven konungens påbud; flere
förvaltningsåtgärder vidtogos; härad och socknar gåfvo sitt utlåtande i frågor,
som rörde landet. Före tingets början lystes ”ljud och tingsfred”;
landshöfdingen var vanligen närvarande, eller ock fogden och
socknarnas sexmän. Full säkerhet om de instämda sakernas afgörande
efter Svensk lag egde man den tiden icke. Understundom dömdes
efter Mosaiska lagen eller ock efter ”landsortens bruk och sedvänja”.
Icke sällan begagnar rätten gamla ordspråk i sina utslag. Genom
handsträckning inför rätta ingås förlikning eller lofvas uppfyllandet
af en ådömd förbindelse.
Den gamla våldsamheten i allmogens lynne utbröt icke sällan i
blodiga strider. Gästabudet förvandlades ofta till en skådeplats för
dessa uppträden. Bönderna gingo väl icke mera som hundra år
tillförene till gästning med svärd vid sidan, men knifven och
yxhammaren tjenade dem i stället till vapen. Ogerningsmannen höll sig
ofta i skogen, såsom i gamla tider, och framkom på lejd till
domstolen. Forekommo mot honom besvärande anledningar, men icke
fullt bevis, så ålades honom att icke blott sjelf värja sig med ed, utan
ock att framte sex eller tolf män, som svuro med honom.
De stora gästabuden vid bröllop och begrafningar, slotteröl och
”timmeröl” församla grannarne, och då sparas icke på undfägnaden.
Ännu var ölet den allmännaste drycken, och humlegården saknades
icke gerna vid hemmanet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0363.html
