Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sveriges äldste bebyggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi finna lätt, att om en menniska kan göra sig en yxa af jern,
så gör hon henne icke af sten.
Sådana verktyg och redskap som de ofvannämnda,
äfvensom lerkrukor ocn ben af djur, har man funnit i ett slags
jordhögar, innehållande kammare. Oftast hafva dessa funnits
vid stranden af något vattendrag eller någon sjö, och är der
numera land, så kan man dock lätt skönja, att der för
årtusenden sedan varit vatten.
Vid uppgräfningen af en sådan jordhög finner man inuti
honom sjelfva kammaren bygd af stora, på kant resta stenar
med den släta sidan inåt. Kammaren har en aflångt
fyrkantig form. Ingången utgöres en låg och smal täckt gång,
liksom sjelfva huset bygd af på kant resta stenar, och denna
gång leder från högens östra eller södra sida till midten af
byggnadens ena långsida.
Man har äfven funnit andra minnesmärken, byggnader
af alldeles likadan form som den ofvan beskrifna, hvilkas tak
bildas af stora stenhällar. Dessa hafva trotsat den härjande
tiden och oskadda kunnat undersökas af vår tids lärde män.
Man har i sådana byggnader funnit dels hela rader af
menniskoskelett, sittande i nedhukad ställning med korslagda ben
inom små afskrankningar af sten, dels ock understundom
menniskoben, kastade i den största oordning om hvarandra.
Dessa byggnader hafva varit grafvar. Man kallar dem
till följd af den långa gången, som leder till dem, gånggrifter.
Mängden af lik, som finnas i dem, äfvensom de svårigheter,
hvilka varit förenade med byggnadens uppförande, göra det
troligt, att dessa grafvar varit gemensamma för hela
menigheter.
Men hvem var det, som begagnade dessa vapen och
redskap; hvem var det, som sammanförde den der jordkulan vid
stranden af sjön, som begrofs i den fasta gånggriften? — Det
var vårt lands förste bebyggare.
Af deras hufvudskålar, som lärde män undersökt och
jemfört med hufvudskålar af andra menniskoslag, har man
funnit, att de tillhört den stam, som kallas den Mongoliska, den
samma, till hvilken de ännu i vårt land boende Lapparne höra.
Detta folk bebodde då en stor del af Europa.
Men det gick med denne vilde och hans fiskvatten och
jagtmarker, som med Amerikas och Australiens. De lugna
tiderna, då han ostörd kunde sköta sitt fiske och gå på jagt
i skogen och bygga sin stams graf, — dessa försvunno.
Främlingar kommo och fingo lust till den villebrådsrika skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
