Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 69. Räfven. - 70. Borgholms slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållande nosen under den samma. Vid minsta misstänkta buller
är han åter på benen, för att undvika den förmodade faran.
Till lya använder räfven helst, då tillfället så
medgifver, ett gräflingbo, som antingen frivilligt blifvit
öfvergifvet, eller hvars egare han lyckats fördrifva. Då
gräflingbon icke finnas att tillgå, gräfver räfven sjelf sitt bo och
tillreder det på bästa sätt. Detta bo, som förlägges antingen
i någon skogsbacke under trädrötter, stenar och berghällar,
eller äfven någon gång på slätten i kanten af en åkerren,
är oftast försedt med flere ingångar samt för öfrigt af ganska
vidsträckt omfång. Utom den egentliga hufvudlyan tillreder
räfven ofta åt sig på tjenliga ställen ett eller flere smärre och
grundt löpande tillflygtsrör, för att i händelse af behof användas.
Utlagda försåt undviker räfven med stor skicklighet,
och det fordras derföre mycken vana, omtanke och
försigtighet för att kunna öfverlista honom. Iakttages ej detta, far
man ovilkorligen dålig fångst. Har han någon gång blifvit
fast, men lyckligen undsluppit, vet han vanligen att vid ett
annat tillfälle noga akta sig. Sin frihet älskar han öfver allt.
Det inträffar icke sällan, att han, då han fastnat i en sax
med ena foten, sjelf afbiter den samma för att komma lös.
Vinterskinnet är af värde i pelshandeln. Köttet ätes icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
