Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Linnés Nemesislära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifråga om en bonddräng, steglad för en af dessa tragiska blodskamsbrott, som aldrig synas vilja dö ut bland svenska allmogen. Men öppnare och närmare talar han om Nemesis i ett bref till sin älsklingslärjunge, sin Johannes, botanisten Loefling, skrifvet 1753 (hvilket år han också i bref till Bäck skämtsamt talar om Nemesis Divina). Med anledning af att Loefling uttryckt sitt hopp att från Spanien få medfölja på en naturvetenskaplig expedition till spanska kolonierna i Amerika, uppmanar Linné honom att hålla detta tyst, “att icke Nemesis måtte spörjat i anledning af det gamla: rara solet magnis rebus inesse fides“. Brefvet publicerades af Linné i företalet till Loeflings Iter Hispanicum, som han själf efter dennes tidiga död utgaf 1757. Ett annat bref af Linné just med anledning af denna publikation belyser ytterligare Nemesistanken. Linné afböjer Gjörwells utlofvade berömmande anmälan. “Om jag säger, at jag är hatare af beröm, så ljuger jag som alla andra: hvem hatade sit eget kött? Sjelfkärlighet är grunden til alt godt. Men nog känner M. H. vår egen nation. Lude, sade Helena, hos Ovidius, sed occulte. Aldrig kan en fiende i Sverige skada mer än om han någon berömer. Min gynnare kan välfva saken, utan at jag deruti nämnes, det är hans bröllop (Loeflings) som dansas, som nu är extra invidiam.“ Alldeles samma tanke vidrör Linné åter i ett bref till Gjörwell från 1760. “Eljest hvad mina saker angår, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
