Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klar men svårmodigt oföränderlig horisont kring den hellenska världen.
Det har med skäl framhäfts, att denna tankegång i den hellenska litteraturen hos Herodotos och Sofokles framträder snarare som en allmänt känd, nästan med modersmjölken insupen sanning än som frukt af en personlig uppgörelse med tillvaron, snarare som ett konstaterande af fakta än som en smärtsamt individuell lifsåskådning. Men det är svårt att förstå hvarför ramstående forskare exempelvis dansken A. B. Drachmann — af denna grund vilja förneka en sådan föreställningskedjas pessimistiska natur. En svårmodig visshet blir icke mindre svårmodig, därför att den är viss, ett ondt icke bättre, därför att det kallas nödvändigt, och en tankegång icke mindre pessimistisk, därför att den testamenterats i arf från släkt till släkt och gått människorna så i blodet, att de icke längre tänka på att revoltera. Djupsinnigt har Jacob Burckhardt påpekat den grundton af intellektuellt svårmod, i hvilken hellenskt själslif var stämdt på botten och som på sydländskt vis förenades med ett lätt blods lifslust och njutningsglädje. Men denna pessimism i totaluppfattningen af människolifvet se vi bäst i läran om delningens hårda lag och om Nemesis som redskap för dess upprätthållande. Ty Nemesis är angifverskan, som väcker icke blott de odödligas straffande rättvisa, utan också deras hämnande afund. Som på jorden det mellan de hellenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
